proeatingdisorder.blogg.se

This is my slow suicidal.. 

Ända tills jag började blogga så trodde jag faktiskt att jag mådde bra.. Hur jävla fel hade inte jag?!! Vilken förmåga att lyckas tränga bort alla känslor senaste året! Inte känt ett enda skit, varken glad eller ledsen. Sist jag grät var nog 2 år sedan! Men jag känner att det är påväg. Det sitter i halsen, en stor klump som vägrar försvinna. 

 

Under mitt liv har jag haft massa problem.. Bland annat med massa misshandel, våldtagen, självskadebeteende, alkohol, hasch, kokain (lite), herion (lite..), tabletter i alla former, varit strippa och prostituerad och självklart med alla olika slags ätstörningar. **DON'T TELL ANYONE*** Ett helvete har det varit!!

 

Jag har haft det svårt som sagt men jag har varit stark å det vet det nu. Ni försökte trycka ner mig, försökte få mig inlåst. Jag hatade er och ni hatade mig. Hur kan vuxna människor bete sig som om dom vore taskiga 14-årigar???! Vuxna människor som man bor hos, det är ju meningen att dom ska ta hand om en? Så varför var ni så taskiga? Varför låste ni in mig? Varför fick jag inte ha vänner? VARFÖR???! Jag har fortfarande mardrömmar om er... Hur kan ni leva med er själva?! Varför ta emot mer barn/ungdomar när vi alla vet vad ni är och gör. Jag förstår inte hur både polis och socialen kunde blunda, lärarna man kände som man ibland berättade sanningen för.. Varför brydde sig inte en enda? Jag fattar helt enkelt inte... 

 

Jag har kommit långt i mitt liv om man tänker på vad jag gått igenom. Det var ingen som trodde att jag skulle leva en enda dag efter 15-års dagen. Men jag har fortfarande en lång väg kvar.. Jag vill må bra. Vill kunna dricka sprit utan att vakna på badrumsgolvet dag efter dag. Kunna äta en måltid utan att må illa och snegla mot badrumsdörren. Vill helt enkelt kunna ta en panodil utan att vilja svälja alla tabletter i burken med 1L vodka. Många av mina problem och missbruk är borta men inte alla. Men det går inte en enda dag utan att jag plågas och tänker på allt, alla mardrömmar, allt med maten, alla gamla ärr i själen som aldrig kommer försvinna.. 

 

Jag har lärt mig att inte lita på en enda männiksa i hela världen. Litar varken på min mamma eller pappa, syskon, inte heller S som jag varit tillsammans med i snart 2 ½ år... Alla dessa hemligheter. Tror det är något av de värsta. Finns inte en enda som känner mig. Jag hade många vänner förr som jag litade på men nu har jag ingen. Jag känner många som dött på olika sätt; självmord, ätstörningar, heroinöverdos, mördade. Jag kommer ihåg alla era snälla oskyldiga själar. Ella, Martin, Simon, Lisa, Amanda, Elin, Susie <3 <3 Jag saknar er fortfarande och kommer aldrig glömma er <3<3 Ingen kommer någonsin förstå hur det känns att förlora sina bästa kompisar en efter en.. Bara jag och J kvar nu. Men vi pratar inte med varandra längre.. När jag flyttade och var helt isolerad från omvärlden försvann vår kontakt. Såg henne förra veckan inne i mölndal, det var första gången jag sätt henne sedan ca 4 ½ år sedan. Hon satt med uteliggarna å tog kokain.. Försökte prata med henne men hon var så himla hög att hon inte hörde mig eller förmodligen inte ens kände igen mig längre :'( Hon har inte heller haft det lätt i livet. Kan inte få henne ut ur huvudet. Jag vill bara springa tillbaka till henne och skaka om henne å säga att hon förtjänar bättre, att hon kan ändra sin livssituation, att jag kommer vara vid hennes sida hela vägen. Hon såg inte bra ut.. Jag kommer förmodligen aldrig se henne igen.. </3 Jag sa detta till S att jag hade sätt henne, han svarade: haha så kan de gå. Seriöst!!!!!!? Hur jävla idiotisk får man lov att vara?? :'( :'( Jävla idiot!! Jag vill bara försvinna, försvinna för alltid å aldrig någonsin komma tillbaka... Jag ska vara stark men just nu känns allt skit + all jävla stress i skolan å alla problem hemma.. :'c SAVE ME

Sitter å lyssnar på Sofijah! :) Så jävla bra musik <3 Så himla synd att hon inte fortsatte. 

 

 

Tror jag klarade tentan igår :D Har en till på fredag! :S Har knappt pluggat på de så vi får väll se.. Hade sugit så jävla mycket om jag inte klara de! :( blir ju näst intill "sommarskola" isf :/ Då måste jag välja omtenta eller sommarjobb :c men men har 2 dagar på mig så egentligen ligger jag bättre till än vanligt xD Onsdag-plugg, torsdag-plugg, fredag-tenta, lördag-bortbjuden(fest), söndag-STARTA PÅ ALLVAR!!!! Nu bannemej ska de ske nått!! 

 

 

Ja.. igår var jag som sagt sur, ledsen och jävligt frustrerad. Så binge åt pizza, cola, ostbågar, choklad osv :'c Hur fan tillåter jag detta hända konstant?! :/ Vägde mig imorse och vågen visade 93kg!!!! :'''''( :@ Min högsta vikt någonsin.. :( Vill bara sjunka under jorden några månader... 

 

Jag är gråtfärdig.. Sitter själv hemma och försöker att inte gråta. Ligger invirad i täcket och längtar, längtar efter att flytta hemifrån, flytta in med S men framför allt bli smal! Fattar inte varför de ska vara så jävla svårt! :( Förr visst de va svårt men de var ändå möjligt utan att hela världen rasa.. Men nu.. Jag får anstränga mig sjukt mycket nu till att göra minsta lilla sak, bara gå å duscha krävs mer styrka nu än att inte äta på 5 dagar förr... Fan sorgligt hur patetisk jag kan bli.. Som idag skulle gymma med en kompis.. Orkade inte så satt å krängde chokladbollar istället :'( :@ Har tenta nu i veckan... Efter det är klart så ska jag starta på riktigt!! Jag vet att jag sagt det innan men någon gång måste vara seriöst ju. Jag måste bara börja, efter starten blir allt lite lättare (tror jag)..

 

Vill så gärna flytta asså.. Att vara här gör mig så himla deprimerad. Jag hatar allt och alla här. Har inte en enda vän inte en enda att prata med, helt enkelt inget.. Alla här kommer ihåg en från förr, från grundskolan.. Dom alla hatade mig och jag hatade dom. Varje gång man tar bussen och råkar se någon så ser man att dom pratar om mig.. Jag vet att jag låter jätte paranoid men detta är sant. Jag var väll inte direkt den snällaste och lugnaste personen i skolan förr.. Jag var den udda, freaket, jag hade ingen i skolan, massa utanför men aldrig någon i skolan. Man hör dom ropa mitt namn på bussen, skrattandes. Jag försöker ignorera dom men det är svårt när man blir omringad. Jag kommer ihåg sisst gång det hände (samma personer), i 8:an tror jag, blev hotad, slagen och sedan inlåst i ett skåp.. Ni kanske förstår varför jag hatar många här.. Självklart är inte alla så men i den åldern ville självklart ingen bli mobbad för man hade en viss kompis ju. Därför blev jag ignorerad av exakt alla här i ungefär 3 ½ år ända tills jag flyttade. Fast nu är jag ju tillbaka.. Ååååhh blir sur bara av att skriva om de :@ 

 

Saknar S men vi kommer inte ses på ett tag tror jag.. Så svårt när man bor typ 3 timmar ifrån varandra.

 

 

Blir så jävla sur... Finns inget jag gillar att äta hemma.. Bara massa jävla pommes, hamburgare, pizza, helt enkelt skräp!!! :/ Önska jag bodde själv!! :'(

 

Sitter i skolan å väntar på läraren nu... Suger.. Kommer nog inte få godkänt på min inlämning.. Jag kan ju inte direkt säga att jag kämpa med den medan jag satt på akutmottagningar Lixom... Får hoppas på de bästa. Får den om typ 15 min :S det är isf första grejen jag kommer då underkänt på!! :O usch usch usch!!! 

 

Försökte sno min pappas xenical (bantningstabbletter) men kunde inte få upp vårt medicinskåp :c Fail..! För göra ett nytt försök men behöver någon stark. Men om jag inte lyckas ska jag äntligen skaffa dessa :D eller de kanske jag gör ändå, får väll se ^^

 

 

S vill inte umgås med mig imorgon på alla hjärtans dag :c Kankse lika bra? Slipper all choklad iaf xP 

 

Hade massa skit i skolan idag men lyckades inte komma iväg.. Känns jätte dumt! Jag är ju för fan vuxen lixom!! Sammanlagt missat 2 dagar sedan augusti men ändå det är 2 dagar för mycket! Måste verkligen skärpa mig!! 

 

Har varit sjuk senaste veckan.. Inte som smittar eller så men ändå sjukt jobbigt.. Läkaren ber mig ta de lungt men de funkar ju inte om man ska klara sin vardag med allt det innebär. Suger för om jag inte blir frisk innan nästa måndag så vill dom lägga in mig :S Å då måste man ju äta x'( Min sjukdom har inget med ätstörning att göra bara så ni vet). 

 

Kollade på en jätte bra serie Couple Therapy season 4 och där sa psykologen en mening från AA (från stora boken då) som är så sant: We are only as sick as our secrets. Höhö chansar jag är totalt fucked up då xD